Yasmirah

Har legat och läst gamla inlägg från en annan blogg jag hade förut.  Oj vad jag hade annorlunda syn på saker och ting. Det känns som jag var snällare och smartare då, som att jag var en annan version av mig själv. Jag saknar den delen. Det var mitt perfekta jag, eller så perfekt som man kan bli. Jag kommer aldrig förändras helt, jag kommer nog alltid vara tankspridd och slarvig när det kommer till att ha ordning och reda. Jag har alltid ett organiserat kaos i min omgivning och i mitt huvud. Jag vet att jag trivs bäst med att ha strukturerad ordning runt mig, men eftersom jag samtidigt är för lat för att sträva efter denna perfektion så nöjer jag mig med hur tillvaron är för stunden helt enkelt. Vilket iofs är bra, det hade ju inte varit särskilt hälsosamt att aldrig nöja sig med annat än perfektion. 

Men det jag egentligen vill få sagt är att mycket av det man har varit missnöjd med hos andra har egentligen berott på fel hos en själv. Fel som man tror ligger hos en annan när det egentligen är fel på en själv. Det finns så oerhört mycket som måste bearbetas inom mig känner jag. Sätter punkt här så slipper jag börja gråta i onödan.