Trying to make it back home by Monday Mornin'

Okej, skrev värsta långa snyftinlägget och sen bara försvann allt. Det bevisar ju bara hur lite man bör klaga här i livet. Jag har fortfarande alla förutsättningar till ett perfekt liv. Självklart saknas en massa grejer. Självklart finns det massvis med grejer som behöver bearbetas. Det finns flertalet saker i det förflutna som behöver bli accepterat av mitt nutida jag. Och jag är väl på god väg att ta tag i allt nu. Ensam är stark. Vem finns inte där för dig om inte du själv. Hade jag inte trott på mig själv och tyckt om mig själv, vem hade då gjort det? Jag upptäcker att så fort jag ger upp på mig själv så inser jag hur ensam jag är. När jag finns där för mig själv så finns alla andra där som en bonus. Men jag är inte ensam om att känna så här. Har lyssnat på FourFiveSeconds hela dagen idag och känt hur mycket den låten stämmer in på mig. Allt stämmer in. Det ska bli min terapi-låt. Måste fortsätta på uppsatsen, sen ska jag däcka.

 

That's just the way it is, things will never be the same.

Idag är en sådan dag då jag kommit till insikt med en massa saker som innan bara varit fastkedjade inom mig. Saker och ting har äntligen lossnat och jag börjar nu känna att dessa grejer är sådant jag vill göra. Jag vill tillbaka till min familj, jag vill träffa mina "Orang Kita" mer och jag vill kunna balansera allt detta med jobb och skola. Jag saknar delar av det förflutna, de delar som varit min trygga punkt i livet. Allt det har varit som ett minne blott den senaste tiden. Men man måste ta till mod för att våga, hehe. Har bestämt att jag ska hem till familjen på Söndag, jag hoppas på att få se ett leende på deras läppar, jag hoppas att de tar emot mig med öppna armar och välkomnar mig som den dotter och syster jag alltid varit. Jag hoppas att de inte lägger stor vikt vid det som hänt och vill blicka framåt och se mig för den jag är och den jag kommer att bli i framtiden. Jag är självklart nervös, men det är bara att ta mig igenom det. Vill jag vara lycklig så är det det som måste göras. Familjen består. Alla andra människor kommer och går. Kan inte förstå att de personer som ena dagen betyder mest för dig, de som du skulle kunna dö för, de som du gör allt för helt plötsligt förvandlas till främlingar. "Somebody that I used to know" passar så bra in här. Men som sagt livet går vidare och det är bara att blicka framåt. Det finns fortfarande så mycket som jag behöver bearbeta med mig själv. Det kommer ta tid, och på vägen vill jag ha min familj vid min sida. Jag är ingen ond människa och de som älskar mig vet om det. Dags att jag tar och inser mitt eget värde också. Och för guds skull, kan jag sluta vara så himla känslig, and take things like a man sometimes. Jag ska gå och lägga mig nu och förbereda mig för intervju och att jobba natt imorgon. Ska väl bli kul. Not!
 
 

Sleepy Friday

God give me a break! Mina grannar är vakna 24/7, och det verkar som att de alltid har gäster hemma? Come on, har ni inget liv utanför hemmet? Jag lyckas alltid däcka ändå för jag är alltid så himla trött. 
Hur kommer det sig egentligen? Jag kommer inte ifrån den här tröttheten. Den är obeskrivlig! Jag har dock inte fått en riktig sovmorgon på över två veckor, så jag vet inte hur jag hade mått med lite mer sömn i bagaget! Men just nu, med den minimala sömn jag får varje natt på ca 5 h mår jag skit. Vet inte hur jag ska få mig själv att varva ner och somna tidigare ! Jag är inte särskilt snäll mot mig själv heller, eftersom jag tackar ja till jobb titt som tätt. Just nu funderar jag t.o.m på om jag ska tacka ja till heltidsjobb hela Maj. Jag skriver ju uppsats så det är nog inte världens smartaste idé. Men samtidigt behöver jag pengarna! Tänk att få en saftig lön redan i början av sommaren, som jag dessutom kan spara en del av till mitt körkort (som även det är en investering). Eftersom det är halvnatt så blir det dessutom lite extra pengar! Men uppsatsen är tyvärr viktigare. Vi får se hur jag gör! Nu ska jag fokusera på att sova och hoppas på att jag klarar omtentan imorgon. Den första tentan jag blivit underkänd på på jäkligt länge! Håll tummar och tår för mig!