Yasmirah

Idag är en sådan dag då jag kommit till insikt med en massa saker som innan bara varit fastkedjade inom mig. Saker och ting har äntligen lossnat och jag börjar nu känna att dessa grejer är sådant jag vill göra. Jag vill tillbaka till min familj, jag vill träffa mina "Orang Kita" mer och jag vill kunna balansera allt detta med jobb och skola. Jag saknar delar av det förflutna, de delar som varit min trygga punkt i livet. Allt det har varit som ett minne blott den senaste tiden. Men man måste ta till mod för att våga, hehe. Har bestämt att jag ska hem till familjen på Söndag, jag hoppas på att få se ett leende på deras läppar, jag hoppas att de tar emot mig med öppna armar och välkomnar mig som den dotter och syster jag alltid varit. Jag hoppas att de inte lägger stor vikt vid det som hänt och vill blicka framåt och se mig för den jag är och den jag kommer att bli i framtiden. Jag är självklart nervös, men det är bara att ta mig igenom det. Vill jag vara lycklig så är det det som måste göras. Familjen består. Alla andra människor kommer och går. Kan inte förstå att de personer som ena dagen betyder mest för dig, de som du skulle kunna dö för, de som du gör allt för helt plötsligt förvandlas till främlingar. "Somebody that I used to know" passar så bra in här. Men som sagt livet går vidare och det är bara att blicka framåt. Det finns fortfarande så mycket som jag behöver bearbeta med mig själv. Det kommer ta tid, och på vägen vill jag ha min familj vid min sida. Jag är ingen ond människa och de som älskar mig vet om det. Dags att jag tar och inser mitt eget värde också. Och för guds skull, kan jag sluta vara så himla känslig, and take things like a man sometimes. Jag ska gå och lägga mig nu och förbereda mig för intervju och att jobba natt imorgon. Ska väl bli kul. Not!