Livet
Det är typiskt mig att explodera när bägaren runnit över. Det är typiskt mig att låta bägaren fyllas över huvud taget. Det som jag lärt mig av alla dessa misstag jag begått den senaste tiden är framförallt att sluta skjuta upp saker. Att jag måste ta tag i mina känslor för stunden och faktiskt uttrycka dem. Jag kan tänka tillbaka och känna att jag många gånger sagt mina känslor, efter mycket om och men och att de helt enkelt inte tagits på allvar när jag väl uttryckt dem. Jag menar inte att skylla ifrån mig på någon annan. Det jag gjort är helt och hållet mitt ansvar. De hjärtan jag krossat och svikit. Detta kommer för alltid att stämpla mig som den person jag absolut inte vill vara. Att fly undan känslor har verkligen fått sina konsekvenser. Det jag ångrar mest är att jag inte sa mer, att jag lät kallheten, frustrationen och ilskan ta över. Det finns så mycket jag lärt mig från detta. Och trots att detta varit en livskris så håller jag på att ta mig ur den starkare än nånsin. Det finns så mycket man kan ångra, men det är fan ingen idé. Livet har så mycket mer att erbjuda mig. Och jag ser framemot att möta alla med- och motgångar med värdighet.