Yasmirah

Jag vaknade arg idag, ilskan förvandlades till tårar då jag plötsligt blev ledsen. Sorgen blev till likgiltighet för nu bryr jag mig inte om vad jag känner längre. Hade så jobbiga drömmar. De spelade verkligen min hjärna ett spratt, då jag för en sekund vaknade och trodde att jag levde i det förflutna. Fyfan vad jag saknar vissa saker. Varje dag är en bearbetningsprocess, och jag antar att sådant kommer i vågor. Ibland mår jag toppen, jag går vidare och jag ser en framtid och ibland känns allting tvärtom. Jag kommer aldrig få tillbaka det som det en gång var. Och helt ärligt så tror jag aldrig dessa relationer jag förlorat med alla dessa människor någonsin kommer bli bättre än vad det en gång var. Vi befinner oss på ett annat plan nu. Och jag har inte varit tillräckligt stark för att ställa allt till rätta. Helt ärligt tror jag att det är för mycket att begära från en ensam individ. Usch, jag blir så irriterad när jag tänker på vissa grejer. Hur vissa tydligt visar sin osmak för mig och hur de tydligt vill motarbeta mig. De som en gång betydde lika mycket som familj för mig är idag bara luft. Vissa har jag inte sett på ett halvår, och just nu önskar jag att aldrig någonsin behöva träffa dem. Dessvärre kommer jag vara tvungen att se dem på det kommande brölloppet. Och jag fasar så mycket inför det. Hade gärna dött nu. Snälla gud.